Publicerat 2015-03-11 10:50

Bråka om byxor

Anna-Lena Mann har återigen skrivit en utmärkt krönika i GT om hur det är att vara Polis. Med utgångspunkt från Kvinnodagen, funderar hon över hur Polisen förändrats sedan de första kvinnorna blev poliser. Visst har mycket blivit bättre, men vi kan alltid bli ännu bättre!

Anna-Lena funderar över hur det är att vara kvinna i kåren och skriver:

"Vi gör samma jobb. Träffar samma människor, brottas med samma bråkstakar, möter samma sorg och torkar samma spyor.

Vi är så klart alla av naturen fysiskt och psykiskt olika. Olika är bra. Stark, svag, ivrig, glad, tuff, lättstött, mjuk, morgontrött. Det är helt olika från individ till individ, och hur det fungerar att jobba tillsammans med eller mot någon beror snarare på personlighet än kön. Oavsett yrke.

 

Det är dock viktigt att komma ihåg att det bara är drygt femtio år sedan de första kvinnorna fick börja arbeta som patrullerande poliser. Med samma arbetsuppgifter som männen och på samma villkor.

Kampen som de första kvinnorna gjort under åren har lagt grunden till det arbete jag har i dag, och vi har dem att tacka för mycket. Att som kvinna slå sig in i ett totalt mansdominerat yrke – där kan vi snacka om strider för sina rättigheter!

 

En bland de första kvinnliga poliserna har berättat för mig hur nedsättande kommentarer från chefer, kolleger och allmänhet var vardagsmat.

Hur de tvingades bära kjol och hur de inte fick några egna omklädningsrum. Det förekom utfrysning och vad vi i dag skulle kallat mobbning. Att ens tänka tanken över att behöva bråka om att som kvinna få bära byxor känns i dag helt overkligt."

 

Så visst har vi gått framåt även om det fortfarande kan finnas poliser som inte anser att kvinnor bör vara polser.

 

Anna-Lena ger ett väldigt gott exempel på hur det går att överbygga fördomar. Känner man en kollega väl vet man vad människan går för. Hon skriver:

 

"Jag och min manlige kumpan har till exempel arbetat tillsammans i över fem år. Det blir många timmar sittande tillsammans i radiobilen och vi känner varandra utan och innan vid det här laget. Vi vet varandras styrkor och svagheter och kompletterar varandra.

 

Det blir en trygghet då vi bokstavligt talat kan få lägga våra liv i varandras händer."

Blåljus kommentar: Så är det att vara polis!