Publicerat 2013-09-02 10:30

Betalar vi för kultur som sprider hat mot poliser?

Fredrik Kärrholm skriver under  rubriken "Skjut dom, de jävla grisarna" en osedvanligt välskrivern ledare i SvD, om hur polisernas verklighet kan se ut när de skall ingripa mot beväpnade rånare, beredda att döda. Han kopplar ett exempel ut verkligheten, via Malexandertragedin, till Snabba Cach 3 och musiktexter om att döda poliser...
Kärrholm ställer frågan:

Skall samhället verkligen stödja den typen av kultur ekonomiskt?

Kärrholm skriver om Snabba Cash  biopremiär. I filmen skildras ett grovt rån. Ledaren för rånet, en av filmens huvudpersoner, uppmuntrar sina medgärningsmän att skjuta mot polisen och skjuta ”för att döda”.

Kärrholm fortsätter resonemanget:

-Det är förvisso ingen ovanlig replik i en film, inte heller att människor och poliser kallblodigt skjuts. Däremot är det anmärkningsvärt att karaktären som uppmanar till polismord framställs som sympatisk. Enligt den klassiska berättarkonsten blir han i slutet av filmen hjälten som övervinner motståndet och erövrar flickan.

 

Rånarbytet spenderas utan moraliska betänkligheter. Och rånaren blir förebilden för ungdomarna i publiken. I ett samhälle där grovt kriminella, främst i storstädernas förorter, redan finns som förebilder i verkligheten.

 

"Oftare än i filmer hörs polisfientliga budskap i svensk musik. Aki och Kapten Röd jämför poliser med grisar. Kartellen sjunger att ”en bra gris är en död gris”. Adoo låter en uniformerad polis bli avrättad i musikvideon till låten Fuck Polisen. Att dylikt sprids på internet och i kommersiella kanaler är ofrånkomligt. Det faller inom ramen för tryck- och yttrandefriheten. Men kanske bör frågan ställas om det är rimligt att denna typ av budskap finansieras av det offentliga, genom public service och statligt filmstöd."

Kanske bör vi svara på den frågan INNAN nästa polis mördas.

Fredrik Kärrholm är polis, kriminolog och författare till Polishandboken.

Hat mot polisen har Blåljus tidigare berättat om, då genom Martin Marmgren, här och här.

Tommy Hansson