Behöver Polisen en kulturrevolution?

Den frågan ställer Göran Greider i Dala-Demokraten apropå Polisförbundets undersökning om takhöjden inom polisen. Greider ger exempel på vad som gör polisyrket så unikt och viktigt, vilket gör att en kultur av öppenhet måste erövras varje dag. Läs och njut.

 Greider konstaterar att Polisen inte är vilken arbetsplats som helst i samhället. Den är i besittning av statens våldsmonopol, vilket är den centrala definitionen av en modern stat: All marknad drivs ur beskyddarverksamheten. Det är få verksamheter i ett samhälle där det är så viktigt och avgörande att det finns öppna och anti-auktoritära relationer mellan olika nivåer 
i organisationen.

Problemet är enligt Greider att en sådan öppen kultur måste erövras praktiskt taget varje dag, särskilt inom polisen. Människor som bär uniformer och vapen måste följa ett strikt regelverk – och i sig bidrar det säkerligen till en mer hierarkisk kultur och ibland rädsla för att göra fel. Kårandan blir stark. Misstag ska man helst inte prata om. Man sluter sig utåt mot 
kritik och sannolikt får det konsekvensen att man också sluter sig inåt.

"Det är till exempel direkt skrämmande att polischefer, enligt Polisfacket, tydligen uttryckt sitt ogillande över att facket demonstrerat för bättre löner.

Men just av dessa skäl är det än viktigare att organisationen är så öppen, lärande och interndemokratisk som möjligt. Att arbeta som polis är förmodligen ett av de svåraste jobb som finns. Jag har sett poliser göra 
ett fantastiskt jobb när de varsamt tagit hand om 
någon som är rädd eller har skadats, ja när någon 
oregerlig drogad person skrämmer vettet ur folk, på en buss eller en tunnelbana, kommer alltid den där oerhörda lättnaden när polisen dyker upp.

Jag glömmer aldrig de anarkistiska hus­ockupanter som jag en gång kände som fick se sitt ockuperade hus omringat av skin-heads. Vad gjorde de? Svar: De ringde polisen."

Greider avslutar sin ledare med orden: -Tystnadskulturen måste brytas. Annars faller förtroendet för våldsmonopolet och den sista anhalten där är konkurrens om beskyddarverksamheten.

Blåljus kommentar: Göran Greider är en fri själ som tänker fria tankar. Därför ser vi det som särskilt glädjande att just han har förstått komplexiteten i polisarbetet och hur viktigt det är att vi har en öppen atmosfär inom just vår organisation. När det gäller konkurrensen om besyddarverksamheten och våldsmonopolet har han fullständigt rätt, frågan är närmast hur långt i den riktningen vi redan har gått. I TVs Aktuellt i går satt Björn Eriksson från Bevakningsbranchen och beskrev hur besparingarna på Polisen lett till att bevakningsbranchen gått från att vara hälften så stor som polisen till att vara dubbelt så stor som polisen. Detta trots att poliserna blivit något fler... Blåljus skrev också om ordningsvakter som tar över bevakningen av allmänna platser så sent som i måndags.  

I Aktuellts sändning  den 10/2 kl 21, uttalar sig Björn Eriksson och beskriver dels hur bevakningsbranchen ökat sin verksamhet. Nu föreslår han även att branchen skall ta över ordningvaktsutbildningen från Polisen.

Den som vill kan även i programmet se mer om exempelvis var olika experter anser om våld mot barn och andra. Visst vet alla poliser allt om lågaffektivt förhållningssätt, affektsmitta och att ingen fasthållning skall göras med spända muskler eller hållas mer än fem sekunder...

Hanne Kjöller skriver i en DN-ledare om tystnadskulturen inom Polisen. Hon är snarast förvånad att siffrorna inte är ännu sämre och skriver:

Poliser ställs dagligen inför ohyggligt svåra situationer. Beslut ska fattas omedelbart. Kritiska ifrågasättanden i efterhand riskerar att uppfattas som ett uttryck för illojalitet. Trist och skadligt för myndigheten. Men inte helt ­obegripligt eller oväntat.

Kjöller noterar att bestraffningen av kritiska poliser ibland är av uppenbar och allvarlig art. Men ofta handlar det, som polisforskaren Rolf Granér ­påpekade i tisdagens ”P1-morgon”, om att befordringar och löneförhöjning dras ned på sparlåga. Det senare är ­förstås mycket svårare att leda i bevis. När enskilda försöker, med eller utan fackets stöd, brukar de mötas av argument om ”samarbetsproblem” eller annat diffust som inte heller går att bevisa.

Kjöller avslutar sin ledare med att en öppen kritik är en förutsättning för att polisen skall kunna förbättra sin verksamhet genom att lära av mindre lyckade insatser och forskning. Men då duger det inte att lägga locket på. Det kan vara plågsamt att ta till sig mindre lyckade insatser och göra omprövningar utifrån kritik, men det finns ingen annan väg att gå.

Tommy Hansson