Publicerat 2013-09-09 10:00

Arbetsgivarverket visar korten...

Staten driver två helt olika principer för lönesättning. Genom Medlingsinstitutet verkar staten för att industrins löner ska vara normen för alla andra. Men genom Arbetsgivarverket arbetar staten för sifferlösa tillsvidareavtal helt utan centralt bestämda lönegarantier. Det skulle innebära att Polisen har sett sin sista RALS.

 

Arbetsgivarverket ställer just nu i förhandlingarna krav på att alla statligt anställda ska ha sifferlösa avtal utan någon bestämd avtalslängd. Arbetsgivarverket kräver i förhandlingarna med facken att lönen ska sättas i en individuell förhandling mellan chef och anställd.

 

–Vi tror att en sådan lönesättning är bra och ger möjlighet till lokal lönebildning. De lokala cheferna kan titta på de individuella resultaten och en sådan lönebildning ger bäst fokus på medarbetarnas resultat. De lokala cheferna ser vilka som ska prioriteras vid lönesättningen, säger Ulf Bengtsson, generaldirektör för Arbetsgivarverket till tidningen Arbetet.

 

 Polisförbundet ingår i OFR*, som Åsa Erba-Stenhammar är förhandlingsledare för gentemot Arbetsgivarverket. Hon konstaterar att det är uppenbart att Arbetsgivarverket inte vill vara bundet till en centralt fastställd lönesiffra.

Det ser hon som en strävan att försvaga facket. En centralt fastställd löneökning är, enligt henne, en bärande grundtanke för facket. Det handlar om att fackets medlemmar tillsammans blir starkare och kan uppnå mer.

 

Arbetsgivarverket har redan tidigare visat bristande god vilja att tillvarata de anställdas intressen, genom att ensidigt säga upp trygghetsavtalet. 

 

Inflytande och lön viktigast
OFR lämnade sina krav i årets avtalsrörelse med Arbetsgivarverket 19 juni. Den nuvarande avtalsperioden går ut den 30 september.

 

Redan när kraven lämnades konstaterade förhandlingschef, Åsa Erba Stenhammar, att OFR och Arbetsgivarverket står långt från varandra. Arbetsgivarverket yrkar precis som förra året om sifferlösa avtal med tillsvidareavtal. Med detta menas, i korthet, avtal utan garanterade löneökningar och som löper på obestämd tid. Då hamnat parterna aldrig i avtalslöst tillstånd, vilket skulle ge facket rätten att använda fackliga stridsåtgärder. Det skulle i sig innebära en maktförskjutning till arbetsgivarens fördel.

OFR är även mycket upprörda över att Arbetsgivarverket i samband med att kraven växlades i början av sommaren sade upp Tryggetsavtalet. Om inget nytt avtal träffas upphör det nuvarande att gälla från 1 juni 2014.

Läs mer om Trygghetsavtalet och Trygghetsstiftelsen

 

Varför vill Arbetsgivarverket säga upp Trygghetsavtalet?

Blåljus läser de första paragrafterna och funderar.

Trygghetsavtalets ändamål

1 §

Målet med trygghetssystemet är att så långt möjligt skapa förutsättningar för att

ingen anställd ska bli arbetslös till följd av arbetsbrist eller till följd av att arbets-

tagaren i samband med omlokalisering eller motsvarande väljer att inte följa med

till den nya orten.

 

Parternas gemensamma syn

2 §

Parterna konstaterar att statlig verksamhet ska bedrivas effektivt och rationellt.

Detta kräver ständig utveckling och förändring. Verksamhetsförändringar kan till exempel innebära behov av förändrad eller ny kompetens, nya organisationsformer eller ett minskat antal anställda. Förändringar bör genomföras så att de tillgodoser såväl statsmakternas krav på verksamheten som de anställdas krav på anställningstrygghet.

Blåljus har svårt att förstå, att arbetsgivaren inte kan dela den synen på hur anställda skall behandlas vid omorganisationer mm. För Sveriges polisers del, är det extra allvarligt med hänsyn taget till den föreståstående omorganisationen, den största sedan förstatligandet av polisväsendet.

Tommy Hansson

*OFR är en uppdragsstyrd förhandlings- och serviceorganisation för 14 fackliga organisationer med medlemmar inom offentlig sektor, bland annat ST och Polisförbundet. Tillsammans representerar medlemsförbunden drygt 563 500 medlemmar.