Arbetsgivarens kontrollbehov ett hot mot anställdas integritet

Vid seminariet medverkade: Jonas Nordling, ordförande, Journalistförbundet, Britta Lejon, ordförande, Fackförbundet ST, Lars Gellner, arbetsrättsjurist, Svenskt Näringsliv och  Lena Nitz, ordförande, Polisförbundet.

Seminariet uppehöll sig mycket vid det missbruk som förekommer att man tvingar arbetssökande att göra registerutdrag på sig själva, för att komma i fråga för anställning. Det beskrevs en verklighet där arbetsgivare försöker garantera sig mot olämpliga anställda, men i verkligheten, är det mest en chimär, en falsk trygghet.

Det diskuterades även hur övervakningssystem används till syften de inte avsetts för, exempelvis kameraövervakning eller inpasseringssystem som skaffats av säkerhetsskäl används för att kontrollera anställdas tidsredovisning. Jobbigt om man låter kollegan dra sitt kort...  Dessutom diskuterades lojalitetsbegreppet och om det är förenligt med lojalitet att exempelvis tala med media. Det gavs exempel på privata aktörer, även inom offentligt finansierad verksamhet, där meddelarfriheten brister.

Lena Nitz beskrev hur risken ökar när privata bolag kommer in i polisverksamheten, där har allmänheten genom media inte samma rätt till insyn och offentlighet. Det är ändå så, att enligt undersökningar är offentliganställda mindre benägna att kontakta media om förmenta missförhållanden. Så allt beror inte på regelverket utan kanske snarare osynliga repressalier som exempelvis sämre löneutveckling.

Lena Nitz berättade om en polishögskolestuderande som avskilts från polisutbildningen efter en säkerhetsprövning, kanske på grund av fel umgänge. Självklart måste ställas höga krav på polisers oförvitlighet, men poliseleven har inte ens fått veta vad vederbörande anklagas för. Hur skall eleven då kunna försvara sig mot anklagelserna eller ens förklara sig? Eleven fick föra sin talan inför Polisens Ansvars Nämnd utan att veta vad anklagelserna bestod i. Så studenten står med en ofullständig utbildning och 200 000:- i studieskulder utan att få veta varför.

Det ser mest ut som en Kafkaliknande process, och man kan verkligen ifrågasätta rättsäkerheten.