Publicerat 2004-10-31 22:11- Framåt nästa torsdag kan det hända något avgörande i förhandlingarna på det offentliga området, säger Polisförbundets förhandlingschef Jan Wallin till Blåljus på lördagskvällen. Under söndagen träffas parterna igen och sedan har arbetsgivarverkets styrelse sammanträde på torsdag.

- Det vi diskuterar nu är trygghetsavtalet, pensionsfrågan för några grupper utanför polisen, avlöningsförmåner vid utlandstjänst för försvarsanställda, de lönesättande samtalen, oenighetsmodellen och försäkringskassans frågor.

Jan berättar att när det gäller lönen inom vårt område så kommer den att landa i takt med utvecklingen inom industri och övrigt näringsliv – det rör sig runt 7 procent. Men vad den enskilde polismannen får i plånboken avgörs ju lokalt. Du som vill få det här förklarat av Jan personligen kan gå till www.polisforbundet.se där han framträder på webbTV och reder ut begreppen.

Avtalet som ursprungligen löpte ut den 30 september är fortfarande förlängt med en veckas ömsesidig uppsägningstid.

UPPDATERING

- Det ser lite ljusare ut, säger Jan till Blåljus på söndagskvällen. Vi har fått en del bra reaktioner från arbetsgivarverket. Vi ska träffas igen på tisdag och det är nog möjligt att det händer något positivt i slutet av veckan.

--------------------------------------------------

VÅLDSAMMA MENEDARE

ELLER MJUKA, SOCIALA TÖNTAR?

Michael Lundh har rätt i delar av sin kritik. Polisen står för – eller har tvingats stå för – strukturell diskriminering. På tio år har regeringens nerdragningar resulterat i att vi blivit ettusen poliser färre i Stockholms län. Och vilka tror du det är som har försvunnit? Naturligtvis närpolisen – i stort sett utraderad idag. När närpolisen skapades i början på 1990-talet var en bärande tanke att den skulle förhindra nyrekrytering till kriminalitet. Ulf Adelsohn, dåvarande landshövding, talade när reformen infördes mycket om hur poliser skulle ta en roll som förebilder för unga människor i förorterna. Det var närpolisen det.

Thomas Bodström påstår vart han än kommer att det ska bli väldigt många fler poliser. I Stockholms län är det ett rent och skärt hån. Poliser pensioneras i snabb takt och vår ekonomi medger få nyanställningar. Vi blir färre och färre, det är sanningen. Det här kommer inte att  rättas till på många, många år. De som drabbas är bland många andra ungdomar i förorterna. Det finns inga närpoliser där för att styra dem rätt. Så långt det som var alldeles rätt i Mickes kritik.

Veterligen har jag inte träffat Micke i tjänsten ute på Stockholms gator. Jag tillhörde ju Östermalmspolisen som Micke och hans kompisar i Norrmalmspiketen betraktade som mjuka, sociala töntar. Men när jag jobbade som presstalesman hade vi kontakt. Jag uppfattade honom då som en duktig och vettig polis om än aningen naiv. Hur naiv har jag fullt ut förstått först nu när jag läst hans bok.

Micke berättar om sin uppväxt och där driver han viljelöst in i ett ungdomsgäng som ägnar sig åt omfattande inbrottsraider. Ingen människa har en snövit uppväxt men hur många på tusen har den bakgrunden? När han börjar vid polisen driver han lika viljelöst in i den avskyvärda subkultur som utvecklades inom vissa avgränsade delar av Norrmalmspiketen. Jag skulle inte ha gjort det. Jag skulle slutat efter första passet. 99 procent av alla poliser jag känner skulle gjort detsamma. De få som utmärkte sig där var störda människor som viljelösa chefer lät hållas alldeles för länge. Förvisso inget genomsnitt av svensk polis. Internt har vi gjort upp med dem för länge sedan.

Micke säger i en färsk intervju med TV4:as Nyheter att han begått mened för att skydda kolleger och att det är ett vanligt beteende. Han antyder detsamma i boken. Mened är ett grovt och upprörande brott – det är som att dra ut bottenpluggen på hela rättssystemet. Den gängse uppfattningen hos vanliga poliser kan sammanfattas i utropet ”Aldrig i livet att jag skulle vittna falskt för att rädda en kollegas skinn. Det får han/hon reda ut själv.” Jag har hört det otaliga gånger på stationer och under patrullering. Att det i enstaka fall rådde en annan anda på Norrmalmspiketen betvivlar jag inte. Men det var en liten grupp för många år sedan.

Micke har med ett vått finger i luften spårat en annan vind som blåser och nu driver han med i den och levererar allt vad han kan för att platsa i den riktning som gör allt för att smutskasta – inte avslöja – polisen. Det är en riktning inom medierna som inte granskar och analyserar och drar fram både det goda och det klandervärda inom svensk polis. Man vill bara rasera. För att senare bygga upp vad, kan man undra.

Micke ägnar mycket utrymme i boken åt de fejder i polishuset han menar sig hamnat i sedan han lämnade det goda och framgångsrika problemorienterade arbetet på cykeln med Ola. Det skedde sedan jag dragit mig tillbaka från presstalesmansjobbet, lämnat de inre kretsarna i ”huset” och försvunnit långt bort till polishögskolorna. Jag har ingen aning om vad som kan vara rätt och falskt i den historien. Men dessa påstådda personliga motgångar har föga bäring på polisverksamheten i stort. Varför en halv bok om det avlägset förflutna och sedan ytterligare en halv bok om personliga oförrätter? Substansen?

Låt mig anknyta till ett högaktuellt exempel. Kan – jag skriver kan – polismyndighetens agerande i fallet Michael Lundh handla om samma sak som Sveriges Radios tystande av sin korrespondent Cecilia Uddén? Man vill av helt olika skäl ändå ha möjlighet att välja vem som frontar för myndigheten/mediet. Kan det vara så?

Hursomhelst slutar han boken med att ta tillbaka allt om att vi är en samling menedare och brutala våldsmän med orden: ”De allra flesta poliser jag mött är duktiga och ambitiösa människor”. Precis min egen erfarenhet. Men varför då boken? För alla de personliga oförrätternas skull? Jag anar svaret men det kan jag inte skriva här. Det finns något som heter etik.

red/cc

--------------------------------------------------

VILKA ÄR DE FRÄMSTA

FÖRDELARNA I POLISARBETET?”

Hej,

Jag har arbetat inom IT-branschen i 8 år, inom Sverige och utomlands. Jag har under en längre tid tänkt att söka in till Polishögskolan av den uppenbara anledningen att jag skulle vilja jobba som polis. Jag har tidigare ej haft komplett behörighet, men nu har jag läst in de ämnen som saknades.

Jag skulle vara oerhört tacksam för att få era tankar på ett par frågor... (Anders frågor nedan är fetstilta)

1. Vad anser ni är de främsta fördelarna i arbetet?

Lagen är främsta rättesnöre i jobbet. Chefer kan vara besvärliga och köra med en ibland men lagen kan de aldrig sätta sig över. Tryggheten i jobbet är inte heller dum i dessa tider. Utvecklingsmöjligheterna i otroligt många olika riktningar är en stor fördel.

2. Vad finns det för möjligheter i jobbet? Då åsyftar jag möjlighet att exempelvis söka andra typer av tjänster inom polisen.

Rikedomen på olika specialinriktningar måste vara en av de större på arbetsmarknaden.

Exempelvis om man arbetar som ordningspolis/utryckning, vad krävs om man exempelvis skulle vilja arbeta med andra uppgifter (kriminalpolis, livvakt, IT-kriminal avd. eller något helt annat exempel). Är det antal tjänsteår som är det avgörande och/eller är det andra faktorer ?

Vi har i stort sett gått över till lämplighetsbedömningar. Men för att nå specialistjobb krävs som regel gedigen polisiär erfarenhet. Där är smitvägarna få, om några.

Om man läser lite poster här kan man, med all respekt, lätt få uppfattningen att "möjligheter i jobbet" bara är en floskel i rekryteringsprocessen. Men ser det annorlunda ut i realiteten?

Se ovan!

3. Är teknisk kompetens inom IT-området (IT-säkerhet, programmering, teknik) något som man önskar få in inom Polisen (dvs, är det en fördel vid ansökningen till polishögskolan)?

All form av kompetens som kan vara en tillgång i polisjobbet är en fördel.

Om man tittar på rekryteringsinformation och annat så får jag intrycket att man helst av allt vill ha in högskoleutbildade som läst beteendevetenskap eller liknande...

Högskolestudier som du genomfört och blivit godkänd i är en fördel för dig.

4. Skulle ni gjort samma val idag (när ni nu vet hur verkligheten som polis verkligen såg ut)?

Ett mycket personligt svar. Fanns chansen att leva om livet skulle red inte tveka att söka igen. Men vilket svar du får där beror helt på vem du frågar.

Tack på förhand,

Anders

.--------------------------------------------------

KURS FÖR BLÅLJUS – OCH SIRÈN

Nu måste myndigheten äntligen bestämma sig, menar polisfacket i Stockholms län. På det senaste mötet i Centrala Samverkansgruppen, CSG, krävde facket att ledningen föreskriver att utryckningsbilar i fortsättningen bara får bemannas med poliser som gått utryckningsförarkurs. Polisens övriga fordon ska bara få föras under utryckning av de poliser som gått en sådan kurs. Vår nye personaldirektör Lars Norrström har lovat ta sig an frågan och försöka få den löst före nästa CSG-möte den 15 november.

--------------------------------------------------

HUR VILL VI HA UTREDNINGSVERKSAMHETEN?

FRAMFÖR DIN ÅSIKT!

De två grupperna som arbetar med att genomlysa utredningsverksamheten i Stockholms län har ställt ett antal frågor. Du hittar dem under ”Notiser” till vänster. Följ också inläggen på Blåljus insändaravdelning där debatten fortsätter. De insändare som hittills publicerats i Blåljus har skickats över till grupperna.

--------------------------------------------------

Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!

---------------------------------------------------

HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 31 okt 2004 kl 2220.

Två viktiga händelser för Sverige och Stockholm handlar det om nu.   Den 31 oktober 1517 spikade Luther sina teser på slottskyrkans port i tyska Wittenberg. Egentligen var det en inbjudan till en disputation om avlatshandeln men den fick som vi vet vittgående följder. Sverige påverkades mycket kraftigt eftersom vi blev ett protestantiskt land som drogs in i trettioåriga kriget och blev en stormakt med mera, med mera. Luthers strängare syn på livet har säkert också betytt mycket för danandet av den svenska folksjälen. Även om kyrksamheten i Sverige klingar av allt mer dröjer sig känslan kvar av att tillhöra den protestantiska kulturkretsen. Det betyder troligen rätt mycket för våra attityder till omvärlden. Den 31 oktober 1878 brann Eldkvarn som låg på den tomt där Stockholms stadshus står numera. Perfekt läge för ett stadshus – utmärkt också för en brand med stora delar av det folkrika Söder som första parkett. Den väldiga brasan levde länge kvar i folkmun som angivelse av en tidsrymd – ”inte sedan Eldkvarn brann”. I kanalen SR Minnen hade man i veckan en repris från 1938 där en reporter på Sveriges Radio intervjuade folk som mindes branden. Vad var Eldkvarn? Ja, det var till att börja med en allmän benämning på en kvarn driven av en ångmaskin. Den som 1806 byggde på Kungsholmen var den första i sitt slag i Sverige men det blev många fler på andra håll. På 1850-talet byggdes Stockholms eldkvarn ut till en stor industri så det var inte lite som blev lågornas rov. Slutligen något om Halloween – denna helt osvenska företeelse som nu enligt medierna lyckligtvis tycks vara i avtagande här. Den 31 oktober är i anglosaxiska länder All hallows even – Alla helgons afton. Traditionen kan spåras till förkristen tid då de forntida britannerna firade sommarens slut och det nya årets början, tog hem kreaturen från betesmarkerna och trodde att onda väsen och spöken var i farten nattetid. Därför tände man eldar i det fria för att skrämma bort dem. Åtskilliga av dessa traditioner levde vidare efter kristnandet och övertogs sedermera av de invandrande germanfolken. Med tiden förvandlades de till barnupptåg, och dit hör det tiggeri som utövas vid Halloween av barn som bär "dödskallar" av utskurna pumpor (tidigare kålrötter) med ljus inuti på käppar. Infört i Sverige av handeln som såg chansen till lite försäljning i lågsäsongen före julrushen.

Den romerska staden Pompeji, strax utanför Neapel, begravdes den 1 november år 79 e Kr av ett 5–8 meter tjockt asklager. Orsaken var att den närliggande vulkanen Vesuvius fått ett utbrott. Efter händelsen föll minnet av staden i glömska och först på 1500-talet blev Pompeji återupptäckt. Regelrätta utgrävningar inleddes vid mitten av 1700-talet och fortfarande finns det delar som inte har undersökts. Två tredjedelar av Lissabon lades i ruiner den 1 november 1755 till följd av en jordbävning. Uppskattningsvis miste 30 000 personer livet i den portugisiska huvudstaden. Världens första filmvisning för betalande publik arrangerades av bröderna Emil och Max Skladanowsky i Berlin 1 november 1895, några veckor före det att bröderna Lumière hade Parispremiär den 28 december med ett överlägset projektorsystem. Allmänhetens Pressombudsman, PO,  inrättades 1 november 1969 som en följd av en kraftigt ökad mängd anmälningar till Pressens Opinionsnämnd och motioner i riksdagen om pressetisk lagstiftning. PO var först tänkt som ett beredningsorgan för opinionsnämnden, men fick successivt rätt att ta egna initiativ. Sedan 1993 har PO:s beredande funktion fått ökad betydelse med tyngdpunkt på att åstadkomma förhandlingslösningar mellan anmälare och tidning. PO finansieras genom Stiftelsen Allmänhetens Pressombudsman, bildad av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen.