Aaarrrgh!!

I ren frustration åker pennan in i dataskärmen och jag är glad att chefen i det ögonblicket inte passerade avrapporteringsrummet. Anledningen till min frustration är polisens nya avrapporteringssystem, PUST. I drygt två timmar har jag suttit med en avrapportering av ett snatteri. Ett brott som jag vanligtvis brukade avrapportera på tjugo minuter.

Det kanske låter som ett internt problem, men tyvärr är det skattebetalarna som får stå för den saftiga notan. För att göra en lång historia kort. Polisen skulle år 2010, införa ett nytt avrapporteringssystem; PUST (Polisens mobila UtredningsStöd) som skulle vara effektivare. Så långt allt väl. Kostnaden för skattebetalarna i detta skede visar sig vara svårt att få fram men det rör sig troligen om drygt 100 miljoner kronor som tagits ur statskassan. Ett nytt system startades. PUST Sibel. Ett system som visade sig vara fullt med fel och buggar. Ologiskt och tidskrävande. Utbildningen nästintill obefintlig. Kritiken är massiv och kollegor runt hela landet skriker sig hesa om problem i systemet, hur en rattfylla eller ett ringa narkotikabrott kan ta upp till 3-4 timmar att avrapportera. Tid som kunde läggas på gatorna. En kollega till mig har nu JO-anmält PUST på grund av att man vid en trafikolycka utan misstanke om brott, alltså ren olycka, måste det ändå läggas in en brottsrubricering om vårdslöshet i trafik för att kunna fortsätta i systemet. Jag har själv skrivit in anmälan där ett främmande personnummer utan förklaring dök upp. Det känns som ett solklart hot mot rättssäkerheten.

Nu har det externa konsultbolaget Ernst och Young på Rikspolisstyrelsens uppdrag utvärderat Polisens avrapporteringssystem PUST Siebel. I sin analys fastslår Ernst and Young att:

”Utifrån genomförd analys är vår bedömning att SiebelPUST”... Vår rekommendation är att RPS bör börja om från grunden genom att ta fram en tydlig kravställning för vad ett modernt utredningsstöd som ska stötta Polisens långsiktiga mål ska innehålla”.

Trots detta förklarar RPS att nedläggning av PUST inte är aktuellt, trots att de delar de flesta av slutsatserna i rapporten. En av anledningarna är bland annat att ärendena går snabbare till åklagaren. Men på vems bekostnad sker det? Tiden läggs ju istället på poliser i yttre tjänst som istället för att finnas tillgängliga för allmänheten sitter på stationen och sliter sitt hår framför galen avrapportering. En annan orsak till RPS:s envisa ståndpunkt är att vi ”redan har en stor del av verksamheten i systemet”

Polisen har en uttalad värdegrund vi ska leva efter. De tre ledorden vi ska rätta oss efter är att vi skall vara effektiva, engagerade och tillgängliga. Min åsikt är att PUST strider mot alla de tre ledorden. Med en frustration över datasystem som är krångliga och inte fungerar minskar engagemanget avsevärt. Att ens snudda vid tanken på rapporteftergift på grund av lång och kostsam avrapportering känns som en olustig klump i magen. Tillgängligheten gentemot allmänheten minskar drastiskt, då vi sitter inne på stationen för avrapportering. Att på en mobil enhet avrapportera något i flera timmar är otänkbart.

Ett dåligt underbyggt projekt fortgår trots att många ser felen och bristerna. När ska någon ta ansvar och sätta stopp?

Anna-Lena Mann

Blåljus kommentar: Den som vill veta mer om hur poliser i Sverige sliter med PUST-Siebel kan skriva Siebel i Blåljus sökfält och få mängder av information. Möjligen finns det en ljusning av något slag i tunneln, Rikspolischefen har beskrivit att han efter att ha talat med poliser och Polisförbundet uppfattat problematiken och beskrivit att han har "som främsta prioritet att hitta en lösning. Inom kort kommer jag att fatta ett beslut om hur vi ska göra." 

Det ser Sveriges poliser fram emot.

Tommy Hansson