Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2012-11-22 18:50
Sitter i nattens mörker och bläddrar håglöst igenom senaste numret av Rikspolisstyrelsens arbetsgivartidning. Så här i november är det förvisso mörkt nästan jämt, men det är något speciellt med det där regnvåta, ogenomträngliga nattmörkret som råder innan snön kommer och för en stund reflekterar xenonljusens kalla sken. Jag tycker att nummer 9 på ett bra sätt återspeglar mina känslor för november. Inget ljus, bara mörker. Försöker kraftlöst att rycka upp mig, jag har ju ett uppdrag som recensent för Svensk Polis. Det är bara att sätta igång, att bita i det sura äpplet. Eller snarare att sörpla i sig av det kallnade kaffet, vilket stämmer bättre med vad jag faktiskt gör.
En kriminalpolis som jag en gång gick en kurs med ståtar på framsidan. Inte bara det, han är citerad också. "Den som övar mest blir bäst". Kloka ord, stämmer precis på min verksamhet. Vi inom utryckningen övar aldrig, vi får inte gå några kurser, våra taktikdagar ställs in p.g.a. resursbrist, aldrig någon halkkörning inför stundande vintrar. Vi övar aldrig, vi är bara ute i skarpa lägen hela tiden. Underbemannade, uttröttade och utan tid för reflektion och eftertanke. Kanske inte så konstigt att det inte går så där jättebra i jakten på våra brottslingar.
Jag sparar rikspolischefens ledare, läser om krogsektionen i Stockholm. Under nyheter står det att vi ska få ny vintermössa. Polisturban, kippa och stickad vintermössa. Man tillhör ju den åldrande skaran av åderförfettade radiobilshäckar med ett tilltagande håravfall. Kanske skulle jag klä i turban? Har svårt att se att arbetsgivaren skulle kunna efterforska min trosinriktning, varför jag säkerligen skulle få använda turban om jag så ville. Är antagligen opraktiskt i en radiobil och så är jag heller inte redo att skiljas från min över 20 år gamla båtmössa som numer gått från huvudbonad till organism. Men turbanen skulle man kunna använda vid högtidliga tillfällen såsom statsbesök och liknande.
Hittar en artikel om att EBM ska anställa fler poliser. Är det måhända i det hålet alla nya poliser har försvunnit?? Sen kommer det lite allmänna artiklar och reportage. Efter en hel natthelg så orkar jag inte engagera mig och läsa eländet. Bläddra vidare som den urusla recensent jag är.
Under "Hurra!" står det att tidningen Svensk Polis blivit 50 år. Första numret trycktes den 15/11 1962. En tidigare redaktionschef blir intervjuad. Där står det något intressant. Enligt honom kunde tidningen utan vidare publicera kritiska artiklar. Man ansåg att det var bättre att ta upp kritiken i den egna tidningen än att den skulle hamna i utomstående tidningar och då kanske vinklas på fel sätt. AHA!! Det är ju precis det här som jag tyckt varit fel på tidningen hela tiden. Bara rosenskimrande reportage, men inte ett ord om en arbetsmiljö i förfall, ett omänskligt arbetstidsavtal, dåliga ersättningar, krånglande och komplicerade avrapporteringssystem och en helt oförstående, kraftigt dement rikspolisstyrelse vid rodret. Det är ju självklart att poliser söker andra trovärdigare forum att vädra sina åsikter, typ blaljus.nu och liknande. En polis med självaktning genomskådar ju raskt en ensidig propagandaprodukt. Vi jobbar ju dagligen på lögnens altare.
Jag tror ju i och för sig att tidningen i sin nuvarande form är en produkt av sin tid. Låt en stackare blicka bakåt och försöka förklara.
När konstapel Gustafsson iklädde sig vitt koppel och skinnjacka i början av 90-talet så hade en ordningskommissarie en högre status än en kriminalkommissarie. Vår organisation byggde till stor del på senioritet. Ve och fasa säger alla från generation Y, men allt gammalt och beprövat är inte av ondo. Dels fanns det inte så många kommissarier som idag, och de som fanns hade oftast en gedigen kunskap och förståelse för polisverksamheten. De hade ju själva tillbringat lång tid i en radiobil. Turlagen var stora och kollegialiteten förhärskande. Tar vi hand om varandra, så orkar vi ta hand om andra.
Sen kom den här närpolisreformen i mitten av 1990. Nu började gödslandet med kommissarier. Inte vilka som helst. Här började man snarast se en lång tid på utryckningen som en nackdel. En bra närpolischef skulle vara totalt troende i den förlösande effekt som reformen skulle ha. Urtidsödlorna i sina skinnjackor och radiobilar var på utgång. Nu skulle polisen förebygga att brott överhuvudtaget skedde. Vi fick nya ord i vår polisiära vokabulär, såsom att nischa sig. En böjlig ryggrad blev nu karriärsbefrämjande, medan kunskap och erfarenhet fick stryka på foten.
Efter de gyllene första närpolisåren då all riktig polisverksamhet fullständigt dränerats så började man upptäcka, ve och fasa, att brotten fortsatte att öka och uppklarningen minska. Det blev färre och färre poliser ute. Ett tag var man inne på 50% i yttre tjänst, men det fick man raskt lägga ned. Hur skulle man få ut mer poliser? Jo, då kom något ljushuvud på riskpolisstyrelsen på att man kunde öka arbetstiden för de skiftestjänstgörande poliserna. Alltså de som fortfarande var ute och försökte gripa brottslingar, och inte satt i tvärgrupper och med på andra meningslösa möten. Sagt och gjort, man fick med en facklig ordförande (han blev sedermera polismästare efter att ha avslutat sin fackliga karriär) och vips så drev man igenom ATA 08.
Inga chefer opponerade sig, för de hade ju inte längre någon riktig polisiär bakgrund. De väl fungerande turlagen hade man redan tidigare slagit sönder genom periodplanering och individuella lönesamtal. Vi var några som t.o.m. åkte ned till Malmö och demonstrerade mot vårt eget fackförbund, men utan resultat. ATA 08 var och är ett faktum.
Var står vi då idag. Jo, utryckningen blöder i hela landet. Vi blir sämre och sämre på mängdbrott, just för att det inte finns poliser som orkar eller vill arbeta ute längre. Det kläcks idéer som t.ex. PUST. Med bärbara datorer så kan poliser skriva rapporter på fältet, och då ökar ju synligheten. Fullständigt fantastiskt!!!!
Så länge tidningen Svensk Polis inte vågar ta in kritiska artiklar och på ett opartiskt sätt skildra vår verklighet kommer riktiga poliser inte att läsa tidningen. Ty vi stackare längst ned i vår ledningstunga organisation orkar helt enkelt inte med alla dumheter. Vi har fullt upp med att hjälpa våra medborgare, den tunna, tunna blåa linjen.....
Kaffet är kallt. Jag känner mig bara tom inombords. Jag bläddrar tillbaka till ledaren. "Stolthet över vår uppdrag". Svenson ägnar hela ledaren till att citera lagtext, det här om polisens uppdrag i samhället. Han avslutar med att "vi ska känna stolthet i att läsa den första paragrafen med nyckelorden rättvisa och trygghet, ordning och säkerhet, skydd och hjälp." Tänka sig, här står det inte ett ord om vår värdegrund!!! Engagerade, effektiva och tillgängliga. Missade vi bara det i vårt omfattande värdegrundsarbete???
Min sargade kropp värker. Med röda ögon korrekturläser jag mitt bittra alster, sväljer ned den sista skvätten surrogat och kränger på mig kevlarkorsetten. Jag sveper ut i det förhärdande mörkret, redo att hjälpa, skydda och ställa tillrätta. Fast som sagt, det var en annan tid och en annan polis.
Med vänliga recensenthälsningar,
Patrik Gustafsson
SKYDDSOMBUD och YTTRE BEFÄL ROSLAGEN
KRÖNIKA:
”Kanske skulle jag
klä i turban?”
Patrik Gustafsson är tillbaka i Blåljus med sin oefterhärmliga recension av arbetsgivarens tidning ”Svensk Polis”. Följ vår ”bittra, introverta och förfettade konstapel” genom ”det där regnvåta ogenomträngliga nattmörkret som råder innan snön kommer”.
Sitter i nattens mörker och bläddrar håglöst igenom senaste numret av Rikspolisstyrelsens arbetsgivartidning. Så här i november är det förvisso mörkt nästan jämt, men det är något speciellt med det där regnvåta, ogenomträngliga nattmörkret som råder innan snön kommer och för en stund reflekterar xenonljusens kalla sken. Jag tycker att nummer 9 på ett bra sätt återspeglar mina känslor för november. Inget ljus, bara mörker. Försöker kraftlöst att rycka upp mig, jag har ju ett uppdrag som recensent för Svensk Polis. Det är bara att sätta igång, att bita i det sura äpplet. Eller snarare att sörpla i sig av det kallnade kaffet, vilket stämmer bättre med vad jag faktiskt gör.
Vi övar aldrig
En kriminalpolis som jag en gång gick en kurs med ståtar på framsidan. Inte bara det, han är citerad också. "Den som övar mest blir bäst". Kloka ord, stämmer precis på min verksamhet. Vi inom utryckningen övar aldrig, vi får inte gå några kurser, våra taktikdagar ställs in p.g.a. resursbrist, aldrig någon halkkörning inför stundande vintrar. Vi övar aldrig, vi är bara ute i skarpa lägen hela tiden. Underbemannade, uttröttade och utan tid för reflektion och eftertanke. Kanske inte så konstigt att det inte går så där jättebra i jakten på våra brottslingar.
Jag sparar rikspolischefens ledare, läser om krogsektionen i Stockholm. Under nyheter står det att vi ska få ny vintermössa. Polisturban, kippa och stickad vintermössa. Man tillhör ju den åldrande skaran av åderförfettade radiobilshäckar med ett tilltagande håravfall. Kanske skulle jag klä i turban? Har svårt att se att arbetsgivaren skulle kunna efterforska min trosinriktning, varför jag säkerligen skulle få använda turban om jag så ville. Är antagligen opraktiskt i en radiobil och så är jag heller inte redo att skiljas från min över 20 år gamla båtmössa som numer gått från huvudbonad till organism. Men turbanen skulle man kunna använda vid högtidliga tillfällen såsom statsbesök och liknande.
En ensidig propagandaprodukt
Hittar en artikel om att EBM ska anställa fler poliser. Är det måhända i det hålet alla nya poliser har försvunnit?? Sen kommer det lite allmänna artiklar och reportage. Efter en hel natthelg så orkar jag inte engagera mig och läsa eländet. Bläddra vidare som den urusla recensent jag är.
Under "Hurra!" står det att tidningen Svensk Polis blivit 50 år. Första numret trycktes den 15/11 1962. En tidigare redaktionschef blir intervjuad. Där står det något intressant. Enligt honom kunde tidningen utan vidare publicera kritiska artiklar. Man ansåg att det var bättre att ta upp kritiken i den egna tidningen än att den skulle hamna i utomstående tidningar och då kanske vinklas på fel sätt. AHA!! Det är ju precis det här som jag tyckt varit fel på tidningen hela tiden. Bara rosenskimrande reportage, men inte ett ord om en arbetsmiljö i förfall, ett omänskligt arbetstidsavtal, dåliga ersättningar, krånglande och komplicerade avrapporteringssystem och en helt oförstående, kraftigt dement rikspolisstyrelse vid rodret. Det är ju självklart att poliser söker andra trovärdigare forum att vädra sina åsikter, typ blaljus.nu och liknande. En polis med självaktning genomskådar ju raskt en ensidig propagandaprodukt. Vi jobbar ju dagligen på lögnens altare.
Turlagen var stora
Jag tror ju i och för sig att tidningen i sin nuvarande form är en produkt av sin tid. Låt en stackare blicka bakåt och försöka förklara.
När konstapel Gustafsson iklädde sig vitt koppel och skinnjacka i början av 90-talet så hade en ordningskommissarie en högre status än en kriminalkommissarie. Vår organisation byggde till stor del på senioritet. Ve och fasa säger alla från generation Y, men allt gammalt och beprövat är inte av ondo. Dels fanns det inte så många kommissarier som idag, och de som fanns hade oftast en gedigen kunskap och förståelse för polisverksamheten. De hade ju själva tillbringat lång tid i en radiobil. Turlagen var stora och kollegialiteten förhärskande. Tar vi hand om varandra, så orkar vi ta hand om andra.
Vips drev man igenom ATA 08
Sen kom den här närpolisreformen i mitten av 1990. Nu började gödslandet med kommissarier. Inte vilka som helst. Här började man snarast se en lång tid på utryckningen som en nackdel. En bra närpolischef skulle vara totalt troende i den förlösande effekt som reformen skulle ha. Urtidsödlorna i sina skinnjackor och radiobilar var på utgång. Nu skulle polisen förebygga att brott överhuvudtaget skedde. Vi fick nya ord i vår polisiära vokabulär, såsom att nischa sig. En böjlig ryggrad blev nu karriärsbefrämjande, medan kunskap och erfarenhet fick stryka på foten.
Efter de gyllene första närpolisåren då all riktig polisverksamhet fullständigt dränerats så började man upptäcka, ve och fasa, att brotten fortsatte att öka och uppklarningen minska. Det blev färre och färre poliser ute. Ett tag var man inne på 50% i yttre tjänst, men det fick man raskt lägga ned. Hur skulle man få ut mer poliser? Jo, då kom något ljushuvud på riskpolisstyrelsen på att man kunde öka arbetstiden för de skiftestjänstgörande poliserna. Alltså de som fortfarande var ute och försökte gripa brottslingar, och inte satt i tvärgrupper och med på andra meningslösa möten. Sagt och gjort, man fick med en facklig ordförande (han blev sedermera polismästare efter att ha avslutat sin fackliga karriär) och vips så drev man igenom ATA 08.
Utryckningen blöder i hela landet
Inga chefer opponerade sig, för de hade ju inte längre någon riktig polisiär bakgrund. De väl fungerande turlagen hade man redan tidigare slagit sönder genom periodplanering och individuella lönesamtal. Vi var några som t.o.m. åkte ned till Malmö och demonstrerade mot vårt eget fackförbund, men utan resultat. ATA 08 var och är ett faktum.
Var står vi då idag. Jo, utryckningen blöder i hela landet. Vi blir sämre och sämre på mängdbrott, just för att det inte finns poliser som orkar eller vill arbeta ute längre. Det kläcks idéer som t.ex. PUST. Med bärbara datorer så kan poliser skriva rapporter på fältet, och då ökar ju synligheten. Fullständigt fantastiskt!!!!
Missade vi bara det?
Så länge tidningen Svensk Polis inte vågar ta in kritiska artiklar och på ett opartiskt sätt skildra vår verklighet kommer riktiga poliser inte att läsa tidningen. Ty vi stackare längst ned i vår ledningstunga organisation orkar helt enkelt inte med alla dumheter. Vi har fullt upp med att hjälpa våra medborgare, den tunna, tunna blåa linjen.....
Kaffet är kallt. Jag känner mig bara tom inombords. Jag bläddrar tillbaka till ledaren. "Stolthet över vår uppdrag". Svenson ägnar hela ledaren till att citera lagtext, det här om polisens uppdrag i samhället. Han avslutar med att "vi ska känna stolthet i att läsa den första paragrafen med nyckelorden rättvisa och trygghet, ordning och säkerhet, skydd och hjälp." Tänka sig, här står det inte ett ord om vår värdegrund!!! Engagerade, effektiva och tillgängliga. Missade vi bara det i vårt omfattande värdegrundsarbete???
Hjälpa, skydda och ställa tillrätta
Min sargade kropp värker. Med röda ögon korrekturläser jag mitt bittra alster, sväljer ned den sista skvätten surrogat och kränger på mig kevlarkorsetten. Jag sveper ut i det förhärdande mörkret, redo att hjälpa, skydda och ställa tillrätta. Fast som sagt, det var en annan tid och en annan polis.
Med vänliga recensenthälsningar,
Patrik Gustafsson
SKYDDSOMBUD och YTTRE BEFÄL ROSLAGEN
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september