Hur allvarlig är en handgrantsattack i Tumba?

Anna-Lena Mann upprörs i sin krönika i GT över medias tystnad efter granatatttacken mot fyra poliser i Storvreten för en dryg vecka sedan.

Det tycks ha varit en attack riktad mot slumpvis utvalda poliser av den enda anledningen att de är poliser. Att brottslingar i ett akut brottsligt skede, har attackerat poliser har vi sett förr, i Malexander, i Högdalen och i Stockholms City men även på andra platser. Men detta var något annat. Även om sprängningar, bränder och skjutningar skett mot polishus tidigare så var poliserna vid detta tillfälle extremt utsatta.

Anna-Lena sammanfattar vad säkert många poliser känner:

”Någon har med brått mod försökt att mörda en eller flera människor av den anledningen att de är just poliser. Det går inte att komma undan tanken på om attacken skett mot någon annan grupp eller yrkeskår.

Hade det även då varit samma svala intresse och uppmärksamhet?

Eller ska vi poliser räkna med att detta är vår vardag och vi lite får räkna med att sätta vårt liv på spel varje dag vi går till vårt arbete?

Självklart inte.

Det är helt oacceptabelt.

Att det inte är ett ofarligt yrke det är vi oerhört medvetna om. Vi ska skydda medborgarna mot våld, hot och andra brott. Att vi ska tåla slag och spottloskor i ansiktet finns det domstolar som slagit fast.

Varför?

Borde inte i stället lagarna skydda även dem som skyddar?

När de goda människorna tystnar, det är då terrorn får fritt spelrum.

Vem ansvarar för att vi inte låter våldsverkare får härja fritt? Rent handgripligen och ytterst ligger detta på polisen, men det finns ett gemensamt ansvar för att stå upp för och belysa händelser som vi inte tolererar.

Ett angrepp på vår poliskår är mer än ett försök att ha ihjäl en företrädare för våra gemensamma lagar och regler.

Det är ett angrepp mot oss alla.”

Blåljus vill dock påpeka att det funnits röster som vid sidan av Lena Nitz påpekat allvaret i händelsen. En helt annan fråga är om de varit tillräckligt många och tillräckligt uppmärksammade i media– där är det enkelt att hålla med Anna-Lena.

Inrikesminister Anders Ygeman, kommenterade i Polistidningen, med orden: ”Attacker mot poliser är en attack mot samhällets grundläggande trygghet och i förlängningen på demokratin. För mig är det av största vikt att även poliser har rätt att känna sig säkra på sin arbetsplats.”

Även Rikspolischefen Dan Eliasson lämnade en kommentar i samma artikel:

”Allt våld mot enskilda poliser är fullständigt oacceptabelt. Våld av den här typen blir naturligtvis ännu allvarligare. Vi lägger nu ner stora resurser på att leta rätt på de som ligger bakom detta. Vilka konsekvenser den här händelsen får är för tidigt att säga någonting om. Men självklart så ser vi hela tiden över vilka risker som finns för vår personal. Jag kommer följa denna fråga noggrant.”

Oisin Cantwell i Aftonbladet har fattat precis vad det handlar om. Han skriver:

"Det är, med risk för att låta ödesmättad, även ett attentat mot rättssamhället och mot demokratin. Polisen är en av våra viktigaste myndigheter och en förutsättning för att samhället ska fungera.

Den skarpladdade handgranaten väcker också frågor om polisers arbetsmiljö. Polisfacket har slagit larm om en oroande utveckling med allt fler attacker mot poliser. Är Tumba ytterligare en upptrappning? Rikspolischef Dan Eliasson har anledning att följa utvecklingen noggrant. 

Låt oss hoppas att de skyldiga grips. Människor som är kapabla till brott av det här slaget är ett hot mot oss alla och ska inte gå fria. Vi talar om terrorism."

En annan som uppfattat allvaret är Patrik Oksanen i Hela Hälsingland.
Han menar att attentatet mot poliserna i Storvreten kan vara den allvarligaste händelsen och värsta utmaningen sedan Malexander. Han noterar att situationen kunde ha varit långt värre, polisbussen som var måltavla hade skalskydd och de fyra poliserna klarade sig oskadda, tack och lov.

Så det finns några, om än för få, som har uppfattat allvaret I händelsen. Förutom Sveriges 20000 poliser…

Tommy Hansson