Publicerat 2015-08-26 21:10

Avståndet till Malmö krympte över en natt

Ibland händer det saker som förändrar världen. I torsdags var en sådan dag för oss poliser i Stockholm. Plötsligt hade det som inte ska hända hänt. Någon eller några hade utfört allvarliga dåd som var riktade mot poliserna i Storvreten.

Under fredagens utsättning inför nattpasset satt jag med. Ett dygn efter. Vi var ett hopplock från många enheter som hade samlats där för att kraftsamla. Det gick att ta på stämningen i lokalen. Det här var på riktigt! Någon eller några ville oss poliser illa. Det hade man tydligt visat natten innan med sina handlingar. Våldet var menat mot oss!

Många med mig fick sig en ordentlig tankeställare. Vad skulle hända härnäst? Vilket var deras nästa drag? Men framförallt, hur långt var de beredda att gå? Startsamtalet det passet blev extra viktigt. Man ville veta vart man hade sin grupp om någonting skulle hända.

En reflektion som är oundviklig att göra är att ställa sig frågan: Vad är det värt? Många som satt där på utsättningen hade en guldkrona på sina axlar och i bästa fall även ett streck. Jag vet att de tjänar 24 500 kr. Inte ett öre mer. Risktillägg är inte att tala om. De förväntas utföra det uppdrag som de är tillsagda att göra. Skillnaden den här gången jämfört med alla andra dagar, var att den här dagen inte var som vilken dag som helst.

Många är vi som följt utvecklingen i södra Sverige. Man har fått bilden av hur kollegorna har det genom massmedia. Följt utvecklingen som eskalerat. Nu plötsligt hände det här i Stockholm. Det var som att avståndet till Malmö krympte över en natt.

Den här gången klarade sig poliserna sig med livet i behåll. Med den här våldsutvecklingen är det bara en tidsfråga innan det händer någon polis något riktigt allvarligt.

Therese Löthman