Publicerat 2015-07-28 19:40

Dags för krafttag

En polis i Region Syd har skrivit en uppmärksammad debattartikel i Sydsvenska Dagbladet. Den har delats tusentals gånger och 98% av läsarna håller med polisen.

 

Polisen beskriver hur den organiserade brottsligheten rustar upp på ett närmast militärt sätt som riskerar både vanliga malmöbors säkerhet och närmast leder till en parallell rättsskipning. Det finns ett relativt stort antal grovt kriminella personer med ett gediget våldskapital, som också har tillgång till handeldvapen av hög kvalitet, sprängämnen och handgranater, i Malmö och på andra orter i Sverige. Så här inleds artikeln:

 

"Jag jobbar som polis i region Syd, och en av mina arbetsuppgifter är att hjälpa till i arbetet mot den grova organiserade brottsligheten i vår region, där Malmö ingår. I vanliga fall ska mina högre chefer informera dig om hur det ser ut här, men eftersom det verkar som att det finns ett visst informationsbortfall tänkte jag bryta ”chain of command” och ge en rapport direkt till dig. Det här är min bild av hur verkligheten ser ut."

Kollegan beskriver hur polisen försöker jobba underrättelsestyrt, långsiktigt och kraftfullt mot de här individerna, men vi behöver självklart bli effektivare i vårt arbete. Men även om vi lyckas förbättra oss måste påföljderna bli mer kännbara. Vi kan lägga ner hundratals timmar på att lagföra de mest kriminella i Sverige, men när vi väl lyckas kommer de ut ur fängelse efter oproportionerligt kort tid, skriver kollegan.

Konkret, på kort sikt, tycker polismannen att vi borde:

"*Ännu en gång höja påföljden för grovt vapenbrott. Få upp minimistraffet till två år, och därmed obligatorisk häktning. Går du runt med en skarpladdad pistol ska du inte kunna lämna polisstationen inom några timmar.

 

* Underlätta användningen av hemliga tvångsmedel när det gäller de här brotten.

 

*Lagstifta om en straffskärpningsgrund i brottsbalken som gör att påföljden blir strängare om man tillhör den grova organiserade brottsligheten.

 

* Försvåra det ekonomiska utbytet av brottslighet. Förbättra samarbetet med Skatteverket och Kronofogdemyndigheten och vässa lagstiftningen.

 

*En handgranat är ett krigsvapen. Den hör inte hemma under lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Den ska inte blandas ihop med dynamit och andra sprängämnen som har ett visst legalt användningsområde. Det ska inte, som det är idag, vara mindre straffvärt att gripas med en handgranat i fickan än ett skjutvapen."

"En polis i region Syd med hopp om ett tryggare Malmö och Sverige"

 

Blåljus kommentar: Det som ofta glöms bort är att alla de rabatter som delas ut till alla de gärningsmän som ännu inte överbevisats om mord, adderas till varandra. Dvs, som ung gärningsman (som väldigt många är) får du rabatt för att du är ung. Sedan får du rabatt om du begått många brott. Dessutom behöver du (liksom exempelvis Hagamannen) bara avtjäna en del av det fängelsestraff som domstolen dömt dig till. (om du ens får fängelse)

 

Flertalet partier i Riksdagen börjar nu vakna enligt Aftonbladet.

Blåljus skulle önska att de läste polismannens debattartikel i Sydsvenskan och lade det sedvanliga käbblet åt sidan. Nu krävs handling, inte politiskt taktiserande. Om politikerna tvekar, fundera på vad 98% betyder...

Tommy Hansson

 

Hela kollegans öppna brev till Anders Ygeman lyder:

 

"Hej Anders Ygeman!

 

Jag jobbar som polis i Region Syd, och en av mina arbetsuppgifter är att hjälpa till i arbetet mot den grova organiserade brottsligheten i vår region, där Malmö ingår. I vanliga fall ska ska mina högre chefer informera dig om hur det ser ut i vår region. Eftersom det verkar som att det finns ett visst informationsbortfall eller förändring av informationen, tänkte jag bryta "chain of command" och ge en rapport direkt till dig. Rapporten är min bild av hur verkligheten ser ut, säkert en av många. 

 

Idag har vi i Malmö (och andra städer i Sverige) ett relativt stort antal grovt kriminella personer med ett gediget våldskapital, som också har tillgång till handeldvapen av hög kvalitet, sprängämnen och handgranater. De här personerna har valt att ställa sig utanför samhället, och livnär sig genom att begå brott mot andra medborgare och även mot staten. Det handlar om grova bedrägerier som genererar avsevärda vinster, ekonomisk brottslighet, grova rån samt narkotika- och vapenhandel. De här personerna har inte haft förmågan, eller viljan, att acceptera att det så kallade samhällskontraktet både innehåller skyldigheter och rättigheter. I deras dagliga verksamhet uppkommer friktioner, exempelvis personliga konflikter, konflikter över marknadsandelar, skulder, sargad heder och misslyckade affärer. Problemlösningen inom den grova organiserade brottsligheten innebär att man löser problem genom att skjuta sin antagonist i benet, skjuta honom (det är oftast en han) i huvudet på öppen gata, kasta militära handgranater mot hans bil eller bostad, eller skjuta mot honom med ett automatvapen på öppen gata. Det här måste vi göra något åt.

 

Ett enormt problem med de här allvarliga och samhällsfarliga våldshandlingarna är att de skapar en faktisk otrygghet bland medborgarna som du och jag har bestämt oss för att skydda. Även om det inte än så länge hänt så många gånger, viner dödliga projektiler runt huvudet på Malmös medborgare när de kriminella löser sina konflikter på restauranger i offentliga miljöer. Tidningsbud och hundrastare hamnar mitt krigsliknande situation när en militär handgranat briserar och skickar tusentals små glödheta stålkulor flygande i Malmönatten. Så kan vi inte ha det!

 

Vi inom Polisen försöker jobba underrättelsestyrt, långsiktigt och kraftfullt mot de här individerna, men vi behöver självklart utveckla våra metoder och bli effektivare i vårt arbete mot det fåtalet personer som ställer till med så mycket elände för majoriteten. Om vi lyckas förbättra oss och bli effektivare, måste sedan påföljderna bli mer kännbara. Vi kan lägga ner 100-tals timmar på att lagföra de mest kriminella i Sverige, men kommer de ut ur fängelse efter oproportionerligt kort tid när vi väl lyckas. Då känns inte de 100-tals timmarna lika välinvesterade som när han eller hon grips. Det är säkert många kriminologer som skulle sätta sitt morgonkaffe i vrångstrupen om de läste detta, men faktum är att de här vi pratar om är med något enstaka undantag dömda för flera brott sedan tidigare, och har visat med all önskvärd tydlighet att de inte önskar vara en del av samhället. De har även visat tydligt (det är bara att läsa svart på vitt i deras belastningsregister) att de varken har förmågan eller en önskan att förändra sig. Domstolarna har hittills med en ibland fantastisk barmhärtighet och en naiv god vilja dömt de här personerna till villkorlig dom, samhällstjänst, skyddstillsyn och kortare fängelsestraff i syfte att försöka motivera dem att komma tillbaka till samhället. Ibland får vi tyvärr acceptera att vi inte som samhälle har förmågan att få alla tillbaka på rätts spår, och då måste vi ha kraftfulla alternativ.

 

Att gripa de här personerna som just nu kastar handgranaterna i Malmö är inte enkelt. De tar sig till platsen på mopeder och i snabba fordon, och på tider då de mycket få (många som ska vara ute på gatan tvingas jobba i arresten, Polisens Kontaktcenter och i receptioner), extremt belastade utryckningspoliserna i staden är uppbundna av annat. De kastar sina handgranater och försvinner sedan snabbt in i mörkret, och när första polispatrullen har fått ärendet från ledningscentralen är gärningspersonen ofta kilometer från platsen. Med det säger jag inte att vi som myndighet ska lägga oss ner platta och låta dem kasta sina handgranater. Nej, vi ska utveckla våra metoder för att kunna gripa gärningspersonerna - helst innan de spränger/skjuter - men annars när de flyr från brottsplatsen eller i tredje hand utredningsvägen. För att kunna göra detta behöver vi ha bättre lagstöd, resurser och verktyg för att jobba "semiproaktivt" mot dem innan de kastar granaterna eller avfyrar sina automatvapen. 

 

De som är ansvariga för de senaste tidens sprängningar och skjutningar är, personer som både har många vänner, men framförallt många ovänner. Det följer med deras livsstil. De går runt beväpnade på våra gator. De har pistoler i sina bilar, i byxlinningen och i sina väskor. Det har de för att skydda sig från den konfliktlösningsmetoden som de själva tillämpar. De här personerna griper vi med jämna mellanrum när de har skjutvapen på sig, och allt som oftast lämnar de arrestlokalerna inom några timmar. Idag ger det oftast 1 års fängelse att ha ett skarpladdat skjutvapen på allmän plats, vilket är alldeles för lite. Personerna vi pratar om är inte dumma (även om de inte är tillräckligt smarta för att fungera i samhället), de förstår begreppet handling och konsekvens, samt gör rationella överväganden. Den lilla risken att bli gripen för grovt vapenbrott är värd att ta, då den värsta konsekvensen är att de får sitta bakom lås och bom i cirka 8 månader. Alternativet är att inte kunna försvara sig mot den kriminella problemlösningen, eller inte kunna problemlösa själv. Då är valet enkelt. När vi väl griper de här personerna som är samhället fiende nummer 1, som har fått många chanser och även hjälp för att återanpassas i samhället, måste vi som rättsstat ha förmåga att inkapacitera dem och straffa dem till förmån för våra medborgare som vill kunna rasta sina hundar, äta på restauranger och dela ut tidningar utan att man ska hamna i en eldstrid. 

 

Konkret på kort sikt tycker jag att vi borde:

 

- Ännu en gång höja påföljden för grovt vapenbrott. Det sänder signaler till den dömande makten som kanske börjar använda annat än de nedre delarna av straffskalorna. Få upp minimistraffet till 2 år, och därmed obligatorisk häktning. Går du runt med en skarpladdad pistol på gator och torg ska du inte gå ut från polisstationen inom några timmar.

- Underlätta användningen av hemliga tvångsmedel när det gäller de här brotten. 

- Lagstifta om en straffskärpningsgrund i brottsbalken som gör att påföljden blir strängare om man tillhör den grova organiserade brottsligheten. T.ex. kan poliser vittna om detta och/eller kriminalunderrättelsetjänster skriva utlåtanden om personen.

- Försvåra det ekonomiska utbytet av brottslighet. Förbättra samarbetet med Skatteverket och Kronofogdemyndigheten samt vässa lagstiftningen för att kraftfullt försvåra för de här personerna.

- En handgranat är ett krigsvapen som inte hör hemma i ett av världens mest civiliserade samhällen. Den hör inte hemma under lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. De ska inte blandas ihop med dynamit och andra sprängämnen som har ett visst legalt användningsområde. Det ska alltså inte, som det är idag, vara mindre straffvärt att gripas med en handgranat i fickan än ett skjutvapen. Alternativt får ni ändra lagstiftningen och lägga till en paragraf som speglar allvaret i att inneha krigsmateriell i Sverige under fredstid. 

 

Sedan måste vi naturligtvis i ett långsiktigt perspektiv försöka förhindra att unga människor kommer in i de här destruktiva banorna. Här har kommunerna, Polisen och övriga civilsamhället en stor utmaning. Det är viktigt att den nya polismyndigheten tillsammans med kommunen och skolan är med i det långsiktiga förebyggande arbetet genom att knyta kontakter i lokalpolisområdena, ge sig ut och prata med medborgarna och försöka fånga upp människor innan de påbörjar eller kommer för långt in på sin kriminella bana.

 

Jag förstår att det måste utredas innan konkreta förslag till ändringar läggs fram, men det brådskar. 

 

Självklart är du också alltid hjärtligt välkommen att göra ett besök hos oss och följa arbetet mot den grova organiserade brottsligheten.

 

Med vänlig hälsning,  

 

En polis i Region Syd med hopp om ett tryggare Malmö och Sverige. "