Klarar polisen av de våldsamma gängen?

Blåljus har tidigare varit kritiska mot ledare skrivna av DNs ledarskribent Csaba Bene Perlenberg. Men vi måste tillstå att dagens ledare i samma tidning, är bland det klokaste vi läst. Utgångspunkten är alla de storslagna projekt med vackra namn som Polisen dragit igång mot våldsamma grupperingar i olika förorter. Projekten fungerar som plantor, växer, blommar vackert och vissnar bort i tysthet. Om inte.

 

Om inte våldet blommar upp som ogräs kort efter att poliserna lämnat projektet för att ägna sig åt annan prioriterad polisverksamhet. Bakgrunden till artikeln är således bland annat Göteborgs projekt "Trygg i Göteborg," som avslutades straxt innan morden på Vårväderstorget. (projektet var väldigt framgångsrikt, med mängder av vapenbeslag, narkotikabeslag och lagförda personer).

 

I Malmö har projekten Alfred och dess uppföljare Olivia varit ungerfär lika framgångsrika. Ändå har våld och sprängningar fortsatt, mot rättsväsendet, mot vittnen, mot socialtjänsten, mot bostadsbolag, mot andra kriminella. Motsvarande bild finns på andra håll, bland annat i flera förorter i Stockholm, där knappheten med resurser gör att polisen bara hinner med att släcka uppflammande bränder och våldsutbrott. 

 

Perlenberg ifrågasätter i sin artikel om inte kampen mot våldsamma gäng, som terroriserar vissa förorter håller på att haverera, likt samhällets spelpolitik. Han beskriver hur de kriminella grupperingarna har utvidgat sin verksamhet till svartarbete, blufföretag och bidragsbedrägerier. Dock med bibehållet våldskapital.

 

Perlenberg noterar hur politiken tar terrorhotet på allvar. Men terroristerna slår ungefär lika blint som den våldsbejakande grova kriminaliteten. Han noterar att den terrorliknande verksamhet som i dag bedrivs av konkurrerande kriminella gäng har främst ekonomisk vinning på agendan. "Samtidigt sprider de betydligt mer skräck i vardagen än vad nazister, vänsterextremister och jihadister gör tillsammans. Våldet är lika nyckfyllt, lika brutalt och samvetslöst som det våld politiska terrorgrupper sprider.

 

Gängmedlemmar agerar med samma urskiljningslöshet som terrorister. Bomber under bilar, handgranatsattacker mot bostadsområden, likvideringsuppdrag på köpcentrat Mobilia i Malmö eller på en restaurang i Biskopsgården i Göteborg – att sprida skräck och terror är en del av affärsidén."

 

Blåljus skulle kunna komplettera med liknande bilder av skjutningar och andra våldsbrott i Stockholmstrakten. Även här har projekten haft vackra namn, som Alexander eller Tore 2. Den sistnämnda har som andra varit väldigt framgångsrik, och lett till att många kriminella kunnat lagföras till gigantiska kostnader för samhället. (på kort sikt).

 

Perlenberg avslutar sin ledare med utgångspunkt från Malmö, där en ny handgranat inatt exploderade vid ett socialkontor:

 

"Malmöpolisen har gjort en utvärdering av sin senaste insats mot den organiserade brottsligheten, ”Olivia”. När man läser utvärderingen är det tydligt att polisens insatser mot gängen och dess våldsspiral lider av kortsiktighet. ”Olivia” var en fortsättning på flera tidigare tillfälliga insatser som visat goda resultat. När de avslutades tog det inte lång tid innan våldet återvände. Tillfälliga lösningar ger tillfälliga resultat. Rättssamhället kan inte bedrivas i projektform.

 

I dag handlar bekämpningen av den organiserade brottsligheten om att släcka bränder. Istället borde kampen föras utifrån målsättningen att ­bränderna ska förhindras innan de uppstår."

Blåljus kan bara hålla med. Polisen har mängder av områden som måste prioriteras. Men frågan är om de kriminella gängen i alla våra så kallade utanförskapsområden inte är det allra viktigaste. Men till det krävs resurser...

Tillägg. Dessutom krävs det politiker som ser allvaret i situationen i de förorter som håller på att glida rättssamhället ur händerna. Och då kanske det krävs något annat än att de i varje läge försöker skjuta skulden för det uppkomna läget på varandra...

Tommy Hansson