Publicerat 2015-07-07 10:20

Gråtande poliser löser inga brott?

DN har fått en ny, möjligen vikarierade ledarskribent. Han heter Csaba Bene Perlenberg och har bred erfarenhet av media. I dagens ledare i DN, skriver han att: Gråtande poliser löser inga brott. Det är ett antal facebookinlägg från poliser på olika håll i Sverige som han ogillar, då de visar polisernas känslor.

Men Perlenberg skriver även om vad han uppskattar med polisen på sociala medier: "Oftast är det sakligt och informativt. Olika slags ­efterlysningar eller viktig samhällsinformation blandas med lättsamma bilder på polishundar med midsommarkransar."

De två inlägg som Perlenberg kritiserar har Blåljus tagit upp, när de var aktuella. Här och här. Ett annat inlägg från Lunds polisernas hemsida har han, liksom andra media nogsamt förtigit. Perlenberg ogillar att polserna skriver på ett skönlitterärt sätt som närmast för tankarna till en dussindeckare. Han avslutar sin ledare med att

"Polisen som samhällssymbol är viktigare än den enskilde konstapelns behov av att offentligt ventilera genom att vältra sig i litterära landskap. Den gråtande polisen bör stanna i deckarnas värld, även om verkligheten ibland är mer drabbande än fiktionen."

Blåljus håller inte med. Att skildra den verklighet som poliser möter och att även skildra poliser som mänskliga varelser bortom alla Beck- eller Evert Bäckströms stereotyper, kan ge en större förståelse för polisens ibland omöjliga arbetsförhållanden. Verkligheten slår alltid fiktionen. Och i verkligheten finns verkliga poliser, som är människor. I debatterna i Almedalen och i Polisförbundets antologi Framtidens Polis, framskymtar vad allmänheten vill ha för sorts poliser. Det de inte vill ha, är ett slags Robocop. De vill ha poliser som är mänskliga.

Sedan kan vi upplysa Perlenberg om att han har fel. Kriminalpoliser som gråter över allt högre utredningshögar, barnutredare som möter obeskrivligt våld mot barn, poliser som ser hur lagar och sociala skyddsnät inte räcker till för utsatta människor, poliser som möter katastrofer på jobbet, gråter faktiskt, på jobbet eller hemma. Men de fortsätter ändå att göra sitt jobb, precis som poliserna gjorde i de två facebookinläggen som Perlenberg skulle önskat oskrivna. 

Uppdatering, vi har fått information från Polisen östra Skaraborg, att det första inlägget som Perlenberg kritiserade, om hur poliserna reagerade när Lisa Holms kropp hittades, har fått 3,4 miljoner medborgare att läsa om hur det kan vara när polisen inte räcker till. Och hur poliserna upplever det. Men det lär väl inte göra DN eller Perlenberg gladare.

Uppdatering: I Studio Ett den 8 juli togs frågan upp, det beskrev som att det enda poliser gör är att skriva tårdrypande inlägg för att flytta fokus från romregister och andra otrevligheter. Eller för att få tusentals besökare... Detta med utgångspunkt från det fåtal starka inlägg som startat debatten. Bland annat ifrågasattes om polismyndigheten har koll på de facebookande poliserna och om det är lämpligt att poliser skriver om jobbiga upplevelser i ett slags terapeutiskt syfte... Blåljus kan inte låta bli att påminna om hur raskt en polis kan bli bortplockad från den "förmånen" om polisen ens andas något obekvämt. Så allmänheten får inte veta för mycket om vad som händer inom svensk polis...


Tommy Hansson