Gustav Fridolins tal i Almedalen

På torsdagkvällen var det Gustav Fridolin från Miljöpartiet som stod på tur att tala i Almedalen. Han anslog ett slags nationalistiskt perspektiv, ”Det här är Sverige, och vi är inte landet lagom”. Han gav exempel på allt det han anser vara unikt med Sverige, från trefikat, U-landslagets VM-guld till den svenska musikexporten.

Precis som Ebba Busch Thor, inledde han talet med att anknyta till Visby ringmur. Men när Busch Thor använde muren och Gotlands historia för att påminna om hot som Sverige mött historiskt (från Ryssland) och i nutid (från IS), gav Fridolin i stället en historielektion, med utgångspunkt från 1814 och det fattigsverige som bland annat genererade flyktingströmmar till Amerika. Han påminde om att det rent av fanns förslag på att förbjuda emigration, så stort var problemet i Sverige.

Den historiska exposén fortsatte med att beskriva hur Sverige gått från detta fattiga, obildade land till att genom utbildningsreformer ge människor möjlighet att förverkliga sin potential genom utbildning, Vad du än var, kan du bli vad du vill. Han kritiserade den uppdelning i bra och dåliga skolor som han menade att Alliansens politik lett till – Där en del får gå i skolor som har dåliga resultat. Det sägs att vi har fritt skolval i Sverige, men det är valda och bortvalda skolor vi har. Vissa får går på de e skolor som alla vill gå, men andra får gå i skolor där ingen vill gå.  Det är inte valfrihet, det är lotteri. Skolsystemet skall inte innehålla nitlotter, resurserna skall gå till de skolor som har störst problem.

Nästa avsnitt i talet handlade om miljöförstöring och klimatförändringar. Bland annat kan kriget i Syrien ha sin bakgrund i de fem år av torka som förödde jorden dessförinnan. Sverige kan visa vägen framåt, genom klimatsmarta lösningar, att ställa om ekonomin inom de ramar miljön sätter. Vi ska rivstarta miljöpolitiken i Sverige på ett sätt som får människor med sig. Detta genom utvecklingsoptimism, sammanhållning och kreativitet. Vi har gjort mycket, men ska ta nya steg med nya teknologier och klimatsmarta lösningar. Det kräver förändring, men vi räds den inte, vi välkomnar den. Hela Sverige är en miljörörelse. Miljörörelsen är inte ett reservat för människor som är vegetarianer, vänster och klär i lycrakläder. Han förutsåg den ”gröna liberalismens seger över konsumismen, du är vad du gör, inte vad du har.”

Han avslutade sitt tal när Radion redan avslutat sin sändning, med att tacka Fredrik Reinfeldt för den migrationsuppgörelse som Miljöpartiet hade med hans regering, vilket han kallade ett modigt steg. Han tackade även Annie Lööf för att hon visar att det fortfarande finns borgerliga röster som står för den politiken. Han fortsatte med att nämna att den flyktingkatastrof som nu pågår, bland annat genom IS våldsamheter, vilket gör honom stolt över att Sverige tar täten i flyktingmottagandet. Vi borde dock kunna göra det ännu bättre genom bättre integrationsåtgärder. Det den förra regeringen genomförde var otillräckligt, Miljöpartiet hade bättre idéer som dock inte fick genomslag. Humanism är inte bara att säkerställa asylrätten, vi måste ge möjlighet för de som kommer hit, att göra Sverige till sitt. Vi kan inte göra allt, men vi ska göra vad vi kan. Vi stoppar vapenexport, skapar lagliga vägar till Europa. Det är inte landet lagom.

Blåljus kommentar: Talet skilde sig ganska mycket från det tal som Åsa Romson höll på samma plats inför valet i fjol. Dessutom positionerade sig Fridolin nära den klassiska socialdemokratiska utbildningstraditionen och synen på att ser du ett problem, lägg skattepengar på det så försvinner det. Talet grundlade en utvecklingspositivism, som bryter mot den nidbild som en del kan ha haft om miljöpartister med yllemössor som bor i stugor på landet utan elektricitet, odlar biodynamiska bönor och dricker märkligt örtte.

Redan samma morgon hade Fridolin berättat i media, att han inte tänkte angripa andra partier. Det löftet höll han, även om han beskrev främst Alliansens politik på ett kritiskt sätt, konstigt vore det ju annars. Men det kanske mest anmärkningsvärda, var i ”extranumret” på slutet då han hyllade både Reinfeldt och Lööf, det är inte ofta sådant händer, men det gav ett sympatiskt intryck. Skillnaden mot gårdagens tal av Jimmie Åkesson, där denne angrep typ allt och alla (fast med ett vänligt ord till Ebba Busch Thor), blev väldig stor.

Dock innehöll talet inget om den kvoterade föräldraförsäkringen, inget om försvaret av Sverige och absolut inget om rättssamhällets utmaningar eller polisen.

Tommy Hansson