Publicerat 2015-07-02 11:00

Anders Ygeman om Framtidens polis

”Polisministern” Anders Ygeman skriver i Polisförbundets antologi ”Blåljus i Gryningen”. Han tar sin utgångspunkt i det nya Sverige med en mångkulturell kontext och där det finns ökande socioekonomiska skillnader och dessutom orter präglade av utanförskap. Detta måste Polisen rustas för att medverka att hantera. Ygeman skriver bland annat:

”Polisyrket är både komplext och mångfacetterat och behöver människor som är lika bra på att möta barn som att hantera grova brottslingar. Förändringar i omvärlden gör att kraven och förväntningarna på polisen ökar. Polisarbetet måste vara kunskapsstyrt och i ständig utveckling för att följa samhället. Den grundläggande polisutbildningen måste därför omformas till en högskoleutbildning, vilket regeringen avser att göra.

Polisen är en av de samhällsaktörer som på ett tidigt stadium kan identifiera barn och ungdomar som riskerar att utvecklas i negativ riktning och fastna i kriminalitet. Ett möte med polisen kan göra ett stort avtryck i människors liv. Polisens närvaro i lokalsamhället är därför oerhört viktig och ett av målen med den ombildning som nu har genomförts är att polisen ska komma närmare medborgarna.”

Och:

”Obevakade polisbilar som angrips, poliser som attackeras och bilar som brinner måste ses som ett uttryck för misstro och frustration. Känslan av maktlöshet leder till ilska mot samhällets institutioner och riktas sedan mot dess synliga företrädare vilket ofta är poliser. Under dessa omständigheter är det svårt för polisen att sköta sitt arbete och bygga det förtroende som krävs.”

Ygeman menar att mångfaldsarbetet även måste avspegla sig i poliskårens sammansättning. Å andra sidan har vi ju sett exempel på att arbetet i den riktningen inte får gå till hur som helst, för att inte diskriminera enskilda personer. Se där en aspekt på identitetspolitik. Kanske har Ygeman en lösning i sina sista stycken:

”Den viktigaste resursen för att klara av att möta de utmaningar som väntar är en kompetent och motiverad personal. Det innebär dels att genom ett aktivt mångfalds- och jämställdhetsarbete rekrytera en bredare kompetens, och dels att genom ett gott arbetsklimat präglat av öppenhet och tolerans skapa en arbetsplats dit många på arbetsmarknaden söker sig och vill stanna.

Det handlar även om att attrahera och identifiera personer med rätt kunskaper, erfarenheter, egenskaper och attityder för att arbeta som chefer i Polismyndigheten. Ett gott ledarskap är en förutsättning för polisens förmåga att fullgöra sitt uppdrag. Det gäller med andra ord att göra polis till ett attraktivt yrkesval och ett stimulerande yrkesliv, för alla.

Därför är det glädjande att läsa i en rapport av konsultföretaget Miklo, om förtroendet för polisen i Sveriges miljonprogram. Många unga män och kvinnor tror att ett sätt att förändra polisen är genom att själv bli polis. Det är inte bara ett sätt, det är kanske till och med det bästa sättet.”

Blåljus kommentar: Det finns drag av identitetspolitik i Ygemans artikel. Det kan vara värt att fundera över om en polis som är ett uttryck för mångfald (vad nu det är) alltid inger ett ökat förtroende. Vid besök hos en familj från en annan minoritet? I kontakten med homosexuella? Hur har kvinnliga poliser uppfattats i vissa av våra förorter? Visst har jag själv, som företrädare för överviktiga vita medelålders svenska män känt hur svårt det är att vara tillräckligt stödjande för en kvinna som nyss våldtagits av just en sådan man. Han representerar inte mig och jag inte honom, men hur uppfattar kvinnan det?

Det helt avgörande för att Polisen skall bli trovärdig och behålla det höga förtroendet som finns, är att de enskilda poliserna, oavsett härkomst, kön, läggning etc är de som har de bästa förutsättningarna att göra jobbet på ett fördomsfritt sätt och förmår att inte lägga ett fördomsfullt raster över de människor de möter i arbetet. Det må gälla missbrukare, rasister, andra politiska motståndare, minoritetsgrupper, sexuellt avvikande, skattebetalare eller helt normala brottslingar. De skall alltid behandlas fördomsfritt och på ett rättssäkert sätt. Alltid! Det är ett stort ord. Men med rätt rekrytering och bra polisutbildning som ställer höga krav på alla blivande poliser, är det möjligt.

När en människa blir polis, får den lägga undan sina egna synpunkter och göra det som staten kräver på ett oväldigt sätt. En Djurgårdare kan tvingas försvara AIK:are, en polis kan tvingas skydda en demonstrant av motsatt åsiktsriktning (eller en polishatare) eller skydda utövare av annan religion än den egna. Eller att gripa någon som är av samma slag som en själv, fast haft en annan utgång i livet. Det är vad det innebär att vara polis.

En förutsättning för att kunna rekrytera de allra bästa av framtidens poliser är så klart att yrket har rimliga anställningsförhållanden. Den som av fel anledningar vill bli polis – för att få utöva makt, med statens välsignelse – bryr sig kanske inte om lönen. Då är batongen, pepparsprayen och pistolen viktigare. Men de som har ett mer rimligt skäl för sin önskan att bli polis, exempelvis för att kunna förändra polisen till det bättre som Ygeman skriver, vill nog kunna försörja sig och bo även i någon svensk storstadsregion. Där finns en risk att vår hyllade nya polismyndighet tar steg i fel riktning just i dessa dagar…

Vi skriver under på rubriken i Ygemans artikel: