Publicerat 2012-09-27 21:00

”Jag sitter och ler varje gång

församlingen ropar votering”

Betraktelser från Repskapet 2012 i Västerås med en ny medlems ögon.

Jag är ung i många avseenden i detta sammanhang. 27 år gammal, färdig polisassistent i december 2010 och invald i styrelsen i Polisföreningen Birka i januari 2012.

Utan tidigare facklig erfarenhet halkade jag in på den fackliga banan av en slump och av nyfikenhet. Jag blev informationsförmedlare för aspiranterna i Västerort och därefter arbetsplatsombud på min krimavdelning. Jag kände faktiskt en sorg när jag återigen bytte arbetsplats för att jobba på IGV i Västerort. Där hade de ju redan ett turombud. Vad skulle jag då göra? Lösningen blev att jag blev inröstad i styrelsen där jag nu är kassör.

Stort nöje att sitta på åhörarplats

Jag har inte varit på något Representantskap tidigare och för mig är det med stort nöje jag sitter på åhörarplats. Jag behöver inte ta något ansvar och kan bara njuta av showen. För show, det är det! På grund av, vad jag förstår, väldigt många motioner för i år så tar det hela väldigt lång tid.

Jag är glad att det inte blev samma vilda diskussioner på varje motion som det blev för A102 om bl.a. differentierad lönesättning. Då hade vi fått sitta här i ytterligare en vecka. Jag är också glad att de flesta diskussionerna avhandlades i tematorg, något jag lättast kan beskriva som en mindre diskussionsgrupp, och inte i storforum. Jag tror att vi sparade mycket tid på detta utan att egentligen få någon skillnad i resultat.

Den brännheta pucken

Den brännheta pucken i dagarna har varit det lönepolitiska programmet. Konferenshallen är uppbyggd med en mittgång med stolar på vardera sidan. Denna uppdelning höll sig även när det gällde åsikterna bland ombuden. Två stora läger med en mittgång emellan. Ibland verkade den vara en djup vallgrav. Ibland kändes det som om många framförde sina åsikter bara för framförandets skull utan att ha något att säga.

Ibland kom det även uttalanden på tematorget som inte riktigt var genomtänkta. En känga mot småstadslänen som kunde tolkas på så sätt att de skulle skylla sig själva för att inte ha lyckats med löneförhandlingarna lika väl som storstadslänen gjort kändes inte riktigt lämplig. Det är dock möjligt att den sades i affekt och ur en frustration att inte komma någon vart i diskussionen. Att ta lärdom av de som historiskt lyckats väl är minst lika viktigt som att inkomma med nya idéer. Visst ska vi väl hjälpas åt?

Många skulle tycka dagarna är tråkiga

Till slut röstades ändå det lönepolitiska programmet igenom med en övervägande majoritet. Jag blev väldigt förvånad över att den fick 85% bilfallsröster med tanke på hur mycket som har stötts och blötts i ämnet. Jag tycker att det är skönt att vi har ett lättläst material att presentera för medlemmarna. Något vi kan stå bakom som förbund.

För lättläst behöver det vara. Jag satt och tänkte för mig själv under torsdagen att många av mina kollegor säkert skulle tycka att dessa dagar var rätt tråkiga. Det kanske är något knepigt med mig när jag sitter och ler varje gång församlingen ropar votering.

Men när man tänker på vilka frågor Repskapet har behandlat så berör de mina kollegors vardag. Det gäller deras lön, deras arbetsmiljö, hur facket ska arbeta för dem. Det är inte tråkigt när man tänker på vad resultatet kan bli av bifallna motioner. Fler borde tycka att det är roligt. Fler borde föra ut diskussionerna från fikabordet till Förbundsstyrelsens öron.

Ibland rena bråk

Det kändes som sagt skönt att få vara åhörare i år. Inget ansvar, ingen del i de kupper, kängor och ibland rena bråk som utspelat sig under dagarna. Men inte heller någon möjlighet att uttrycka mig och ge mig in i diskussioner. Jag är förpassad till att mumla i min skjortärm. Med lite fler år under bältet och därmed mer säkerhet i mitt uppdrag kanske jag också, precis som tisdagens talare, Johan Svanestrand och ”Peppe” Larsson, vågar ställa mig upp framför den samlade erfarenheten i plenum och komma med nya idéer.

Brita Nääs
Kassör och ledamot i Polisföreningen Birka
vid Västerortspolisen

FOTNOT ETT: Någon kan undra varför vi inte har en bild på Brita. Det är en princip för Blåljus att inte visa närbilder på yngre poliser. Som flera förstår är det skyddsaspekter som ligger bakom. Undantagen är de få som tidigare själva valt att på olika sätt träda ut i offentligheten.

FOTNOT TVÅ: Brita, som ler när någon ropar votering, är i gott sällskap. En strof ur en dikt av Svante Foerster, poet och Stockholmsskildrare född 1931, död 1980:

Grey is beautiful och
det finns faktiskt en skönhet i Svenska
Kommunalarbetareförbundet.
Grey is beautiful även i språket, ty det är på det grå språket
som demokratins grundlag blivit formulerad:
“Votering är begärd
och skall verkställas.”
Och fråga oss sedan
vad som är vackrare än “du gamla du fria”.
Svaret är grått.