Publicerat 2012-10-11 17:30

Krönika om unga polisers medieträning:

Balansera yttrandefrihet och medborgares rättssäkerhet

Om Karl Wallins framträdande inför polisskoleelever var ett försök att ge dem medieträning blev det på sin höjd en illustration av hur det inte ska gå till. Ett av årets praktfullare klavertramp.

Däremot behöver elever på polisutbildningarna en saklig information om hur de ska hantera medierna. Efter sina teoretiska och praktiska studier blir de som bekant polisassistenter och börjar jobba självständigt och under eget ansvar som poliser.

Mycket snart – i alla fall inom Stockholms län som jag kan överblicka - kommer du som nykläckt att vara bland de första poliserna på plats där ett allvarligt brott misstänks. Medierna kommer dit snabbt – eller rentav före dig.

Brottsoffers rättigheter

I det mötet ska du hantera och balansera två oerhört viktiga saker i det svenska samhället: yttrandefriheten enligt grundlagen och medborgarnas krav på rättssäkerhet. I begreppet rättssäkerhet ligger, förutom mycket annat, en rätt som brottsoffer att få en adekvat reaktion från samhället. Det vill säga att polisen kommer snabbt, räddar och skyddar och startar upp rättskedjan som har till mål att förövaren ska bli lagförd.

Det är viktigt att du är trygg i din roll när du talar med medierna i den här situationen. För tala bör du – om du som polis inte gör det kommer nämligen någon utomstående att göra det och då kan informationen bli hur tokig som helst. Alla tjänar på att poliser på plats sakligt och så tydligt som möjligt informerar medierna.

Medborgarnas rättssäkerhet i fara

Samtidigt som du gör det måste du förstås se till att inte lämna ut uppgifter som kan skada förundersökningen. Om det sker kommer nämligen medborgarnas rättssäkerhet direkt i fara. Typexempel är uppgifter om vapen, skador på kroppar, spår, detaljer i tillvägagångssätt och liknande. Kommer sådant ut minskar, som vi vet, möjligheten kraftigt att senare binda en misstänkt till gärningen – och att fria sådana som blir misstänkta men som visar sig inte ha med saken att göra.

Ofta bör det första beskedet från dig som polis på plats vara kort – ”Vi har hittat en död person, omständigheter gör att vi inte kan utesluta brott. Information utöver det kan vi tyvärr inte lämna. Var vänlig kontakta förundersökningsledaren”. Det kan låta futtigt men betyder ändå mycket för medierna. De har då fått Polisens bekräftelse på att något mycket allvarligt inträffat och att brott kan ligga bakom. Det räcker för en första notis/sändning och sedan kan reportrarna jaga vidare bland förundersökningsledare, åklagare, advokater m fl.

Alla poliser kan berätta (om sitt jobb)

Jag undervisade alla elever på grundutbildningen i Solna ett antal år på 2000-talet före min pension. Det var ett pass på två lektionstimmar men vi hann nog med det viktigaste. Jag har träffat flera elever senare, som färdiga poliser, och några tycks ha haft en viss praktisk nytta av den undervisningen.

Det första jag slog fast är att alla polisanställda enligt grundlagen har full rätt att informera medierna (om sina jobb). Parentesen innebär att de ju lagligen kan informera om vad de än må ha i tankarna men att det oftast är mest praktiskt att hålla sig till att berätta om sitt jobb och det de sett med egna ögon. Där är de på fast mark och kan stå för informationen. Men som sagt – ingen av mina dåvarande elever kan tvivla på att de är i sin fulla rätt att fritt lämna informationer till medierna om vad som helst (varje polis ska dock själv göra en snabb sekretessprövning före utlämnandet).

Stor lojalitet mot arbetsuppgiften

Det var inte svårt att få poliseleverna att förstå vikten av att skydda förundersökningen när de väl fått problemen belysta. Flertalet poliser jag känner har en mycket stor lojalitet mot arbetsuppgiften – att skydda medborgarna och att göra allt för att förhindra och i slutänden beivra brott. De vill absolut inte sabotera förundersökningar.

Jag vet faktiskt inte om undervisning i mediehantering förekommer på grundutbildningen idag. Kanslichefen Karl Wallins framträdande (artikel i DN måndagen den 8 okt) kan inte ha varit allvarligt menat i det avseendet.

Undervisning borde bedrivas

Om det inte bedrivs någon undervisning i ”Första polis på plats möter medierna vid allvarligt brott” borde det göra det. Idealiskt är om man kan hitta någon lärare med en fot i båda lägren – journalistikens och polisens. Båda jobbens krav och problematik måste nämligen belysas för att undervisningen ska bli begriplig. Kanske är sådana lärare svåra att hitta. Men det går nog lika bra om man låter en erfaren förundersökningsledare och en journalist köra undervisningen gemensamt.

Claes Cassel, Blåljus